Saker och ting var verkligen upp och ned igår. Jag ville inte säga något om det igår innan jag visste mer och att allt var bra. Pontus skulle ha kommit hit igår och sovit över, då mamma skulle jobba. I alla fall så fick jag ett sms på eftermiddagen igår om att Pontus och mamma var på Ryhov för att Pontus hade antagligen brutit armbågen och att han skulle troligtvis stanna över natten. Efter röntgen och så konstaterade läkarna tydligen att armbågen var det okej med, men att han hade brutit armen precis ovanför armbågen. Så igårkväll var han inne på operation.

Jag var så sjukt rädd och orolig hela kvällen igår. Inte över operationen egentligen utan mer över narkosen och tänkte hela tiden in mig i hans situation, hur rädd han borde vara. När Jonas opererades för ett år sedan så vet jag att han inte var speciellt katig. Men Jonas var liksom 16 och Pontus är 6 år gammal. Enligt mamma så var Pontus ganska så lugn ändå och tyckte att det var spännande.

Efter operationen ville de inte skicka upp honom på rummet eftersom han hade för hög puls, så det var inte förens tolv i natt som han kunde få komma upp till rummet. Allt hade tydligen gått bra och så, men jag tycker så synd om honom. Mamma och han var här idag och han verkade ha så himla ont. På fredag hade de fått tid till att röntga honom igen för att se så att allt såg bra ut, men de skulle kanske boka om tiden eftersom tanken har hela tiden varit att de skulle till Göteborg då. Om det inte såg bra ut då så kanske han skulle behöva en ny operation, men jag hoppas verkligen att han slipper det. Knasbror, hur lyckades du? Men jag älskar dig och hoppas att allt går bra! Du är stark och tuff som vågar allt det där som jag vet att jag aldrig skulle våga.