Ibland är inte allt i ens makt tillräckligt...

Vid lunch idag så möttes jag och några till utav en katt som jamade medans han trillade omrking vid Science Park. Allas första tanke var att han hade blivit överkörd, eller något liknande. Förutom detta såg han otroligt undernärd ut. En tjej ringde till djursjukhuset för att sedan ringa till polisen för att be om eskort. Polisen i sin tur ringde kommunjägaren som skulle skjuta katten för att den skulle slippa lida. Kändes väldigt fel i mina öron så berättade för David som hade hänt och vi åkte till djursjukhuset med den där stackars katten.

Där möttes vi av en personal som vid första anblick trodde att katten var så vinglig på grund av att han var undernärd och energibrist och liknande. Så de skulle undersöka honom och sedan återkomma till mig om hur det låg till och i så fall skulle vi se vad vi kunde göra. Det visade sig att katten enligt vetrinären inte bara var undernärd utan han hade också förlorat sina muskler och att det var därför han hade så svårt att gå. De menade på att avliva honom var den enda utvägen, eftersom annars hade han ändå dött.

På sätt och vis gjorde jag och David nog det enda rätta eftersom vi inte visste vad det var för fel på honom. Visst okej, att han var undernärd det syntes. Men vi visste inte ifall det var benbrott eller om han hade någon sjukdom och liknande så det var väl det enda rätta. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att katten kämpade så sjukt mycket för att ta sig fram och att få kontakt med människor. Han ville ha kontakt. Är det då rätt att avliva ett djur som faktiskt kämpar rent ut sagt för livet?

Jag hoppas och tror på sätt och vis att vi gjorde det enda rätta, men ändå känns det jobbigt och som man borde kunnat göra mer... Ibland så är inte allt i ens makt tillräckligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0