Jag och David träffades i början av Juni 2009 av en slump på internet. Han var på tok för gammal för mig, trodde jag. Efter ett antal månaders av chattande till och från blev vi närmare kompisar. Det dröjde faktiskt tills den 19:de Augusti innan vi faktiskt träffades IRL så att säga, och jag var väldigt noga att detta skulle ske först när mina föräldrar var bortresta. Idag kan jag nog i ärlighetens namn säga att jag blev kär då den gången i denna gulliga, lite blyga stora killen, men så hette det inte då. Nä, jag hade egentligen inte tänkt att träffa honom mer, han var på tok för gammal för mitt ideal var att det skulle skilja 5-6 år men inte mer. 8-9 år åldersskillnad det var bara så fel i mina ögon.

 

Det gick ungefär en vecka från dess tills han hade tjatat till sig att jag skulle komma och fira hans födelsedag. Han ville bara hitta på något. Så efter många nej från min sida så kom vi fram till att ta en prommenad i stadsparken. Efter prommenaden åkte vi hem till honom där han bodde och jag träffade hans föräldrar för första gången. De trodde förstås att vi redan var ett par, men det har vi först fattat flera år senare.

 

När jag åkte hem den kvällen så tänkte jag återigen att det var sista gången jag ville träffa honom. Men så kom det, Matte C. Den matematiken hade jag riktigt svårt för och David erbjöd sig att hjälpa mig. Trots att jag hade rådissat honom så många gånger satte han sig i bilen och körde 4 mil bara för att hjälpa mig med detta. Det var många gånger som jag var riktigt arg på honom under denna tid, i alla fall när jag inte förstod eller hade tålamod till att förstå men han var fortfarande lika tålmodig med mig. Det var väl först då jag kunde faktiskt erkänna för mig själv att jag hade blivit svag för honom. Den andra oktober är därför en dag för mig, och för oss när vi blev officiellt ett par. Och även om Matte C kändes jäkligt tungt och svårt så är jag ändå glad för att jag valde den kursen eftersom det var den som egentligen förde mig samman med honom.

 

Dessa 3 år (bered er på klyschighet) har varit det absolut bästa, jobbigaste, svåraste och lättaste åren i mitt liv. Jag har kunnat gråta ut och vara liten när jag har behövt, jag har skrattat tillsammans med och åt honom och vi har se framåt tillsammans. Även om jag har kanske utifrån andras tycken ett riktigt tråkigt liv, så skulle jag aldrig byta bort det för allt i världen. För jag kan inte tänka mig en dag utan den som gör mig lyckligare än lyckligast!

 

David, jag älskar dig <3

Som sagt direkt när jag fick hem programmet så satte jag igång med den första labben. Dock ville jag inte göra den kaffekoppen vi egentligen skulle göra för den gick alldeles för snabbt. Ville helt enkelt utmana mig själv lite med att lägga till lite detaljer och lite svårare former. Är ju som sagt nybörjare på detta program så det var lite kul att experimentera och testa kunskaper eftersom det känns som ett annat tänk på både gott och ont.

 

Nu ska jag bara lista ut hur jag jag gör för att ha kaffe i koppen och sen är det bara bananen kvar att göra till denna labb. Som sagt när man väl kommer igång då är det svårt att sluta.

Den här månaden har jag gått och blivit turfare, så detta är vad jag har haft för mig idag. Cyklat tre mil på morgonen, inte helt fel. Och snart blir det lite fler...

Känner att jag har kommit igång igen med bloggandet, trots att det var länge sedan jag var så här aktiv. Hela våren har ju varit lite upp och ner så att säga, men nu känns det som att jag är tillbaka. Idag blir det sent i säng i alla fall, det är en sak som är säker. Jag har lite måsten så att säga med kursen innan jag känner att jag kan sova. Har kämpat hela eftermiddagen med att börja animera och äntligen börjar det ge med sig, så just nu sitter jag och testar ljuset i renderingsform innan jag påbörjar någon animering överhuvudtaget.

 

 

Så just nu försöker jag bara att nå upp till en nivå som jag kan känna mig nöjd med, för det är trots allt det viktigaste. Inte helt enkelt, men förhoppningsvis inte omöjligt heller.

 

 ... det är jag nu. Jag har i ett par dagar haft problem med min 3D-figur som jag nu ska animera, och idag så fick jag hjälp utav Davids bror, Adam. Det här är alltså ett sätt för mig att säga tack, igen, för all hjälp. Det gick nu en smula lättare än tidigare.

Annars så jobbar jag på som sjutton för att få allting färdigt tills söndag. Inte helt enkelt, men det finns inte mycket att göra åt det. Nu kan jag i alla fall snart börja animera ordentligt och då ska det hända grejer. Jag har modellerat ett helt rum som animationen ska utspela sig i, vilket gör det hela lite lättare. Så nu får jag sätta fart! Bilderna i texten är några texturer som jag har gjort i Gimp som jag har använt i min film.

 

Jag har suttit idag och tittat igenom mina gamla inlägg här i bloggen, egentligen för att leta lite bilder på mig och David. Jag har många gånger fått tankar på att starta en ny blogg som handlar om lite mer fokus på mitt intresse, men samtidigt har jag varit väldigt rädd för att lämna denna blogg. Hela bloggen har egentligen mitt och Davids förhållande dokumenterat. Ni vet ungefär som en dagbok, en elektronisk en som alla andra kan läsa och se mina innersta tankar. Men mitt ibland bildletandet hittar jag en rubrik som jag undrar hur sjutton tänkte jag där? Vilket löv är du? skrek rubriken ut och jag kunde inte låta bli att läsa.

 

Faktum var att jag upptäckte, inte bara på detta inlägg utan fler, att jag hade mer tankar förr innan vi flyttade. Jag skrev mer, funderade mer, spelade mer piano, gitarr och sjöng. Jag blir lite nostalgisk och lite ledsen när jag läser det faktiskt för jag hade så mycket bra tankar och funderingar. En aning naiv, och det är jag väl fortfarande, men jag ville väl se världen på ett helt annat sätt. Jag var väl lite utav en romantiker och såg lite annorlunda på världen.

 

Vilket löv är du-diskussionen var egentligen en tankegång ur ett Di Leva-citat ur Så mycket bättre. "Tänk ut vilket löv du är. Tänk ut vilket löv du vill vara och bli sedan det lövet?". Jag stöter ofta på människor som säger att de inte kan göra vissa saker av olika anledningar, och jag kommer ofta på mig själv i den här situationen också.

 

Felet ligger egentligen hos sig själv, hos mig. Jag vet inte hur många gånger som jag har tyckt att skolan har varit för tufft, betvivlat på mig själv och min egen förmåga. Jag har varit så nära på att hoppa av min utbildning så många gånger, men jag har ändå alltid haft en målbild i skallen. Vilket löv som jag vill vara. Jag vill ju givetvis om ett år vara grafiker-lövet. Jag vill vara det löv av den kreativa sorten, inte någon som bara följer med i situationen och bara accepterar den som den är. Detta leder givetvis in i jobbiga situationer, men vem har sagt att det ska vara enkelt att nå sin målbild. Likadant är det nu, när jag inser att jag har problem med mitt slutprojekt, men lika så känner jag här. Ska jag nå min målbild så kan jag inte vara den som ger upp, att vara det lövet. Jag ska ju vara grafikerlövet. Flummigt? Ja! Men någonstans längst inne känner jag att det är sant... Jag har fått insikt.

Jag älskar verkligen att ha mina dagar planerade med saker att göra. Jag är ingen person som gillar att vara rastlös eller att sitta hemma och ta det lugnt, för det känns som att man inte gör så mycket som man borde. Därför är det väldigt skönt med sommarkurser, inte för att jag älskar att plugga så himla mycket utan att det känns som att man gör något vettigt likväl som att ha ett sommarjobb.

 

 

Nu håller jag ju som sagt på med en 3D-kurs i Blender och har nu bara några dagar kvar på den. Det är riktigt stressigt men jag tycker verkligen att det här är roligt. Verkligen något som jag mer än gärna hade utvecklat vidare mina kunskaper genom. Så hela dagen idag har gått åt att modellera möbler och ett rum. Jag har aldrig hållt på med detta så det är väldigt spännande och lärorikt. På bilden ovanför ser ni vissa delar ur mitt slutarbete, rummet som jag håller på med samt lite textureringsarbete i Gimp. Hoppas bara att jag hinner med så mycket som jag vill!

uppdatera. Jag vet inte varför, men jag har kommit in i en sådan period då jag inte tänker på bloggen speciellt mycket. Jag tycker att det är roligt att blogga, men det är ibland skönt med en paus. Just nu håller jag ju på med 3D-kursen och jag har kommit till det skedet att hälften av kursen är avklarad. Jag har gjort alla uppgifter förutom 3 st samt slutprojektet, vilket känns ändå ganska så skönt.

 

Dock har vi kommit in i animeringsfasen, vilket gör att det inte går riktigt lika enkelt att visa upp det här, vilket gör att jag avstår för tillfället. Men jag kan ändå glädja er med att jag tycker verkligen att denna kursen var riktigt rolig. Och det är helt sjukt vad man utvecklas om man vill. Jag har ALDRIG varken försökt mig på 3D-modellering eller animering men hittills har jag ändå klarat ut alla uppgifter helt själv. Visst har det inte alltid varit så enkelt, och ibland riktigt skitjobbigt rent ut sagt att försöka lösa vissa problem. Men skam den som ger sig, så jag ångrar inte en sekund att jag chansade denna sommaren med kursen. Rekommenderar helt klart denna kursen till de som vill pröva på 3D-modellering och animation.

 

En nyttig ljusövning...

 

En del av ljusövningen (jag har inte modellerat själva bilden utan lagt till ljus för att få mer känsla i bilden).

 

... reste jag världen runt som nyförlovad och fick uppleva den egyptiska kulturen på många plan. Jag gick på gratiskonsert och fick uppleva känslan av att se Veronica Maggio live. Jag tog studenten och trodde att det var den lyckligaste dagen i mitt liv, fast jag inte ens visste att jag skulle komma in på världens bästa utbildning. Jag totaldissade insparken 2011 och tog skolan riktigt seriöst och körde på stenhårt och rusade in i 2012.

Idag är det ganska annorlunda. Jag som trodde att förra året var händelsernas år, men nu när jag ser tillbaka på sommaren 2011 så inser jag ändå att sommaren 2012 kommer att erbjuda så mycket mer. Jag har nu varit "ledig" i en halv vecka och njutit av tillvaron att ha första året som en DG-student avklarat. För nu är det bara ett år kvar, som DG-student alltså men jag tror att det kommer vara så sjukt händelserikt och att jag komma lära mig ännu mer om det ämnet som håller mig närmast hjärtat.

Nu så här i efterhand är jag glad över att det är över och troligtvis så blir jag godkänd. Eller vad jag kan se, då svaren från tentan redan ligger uppe. Men som sagt vilket betyg det blir är ju bara att vänta och se. Dessutom har jag nästintill fixat färdigt det allra sista i ett annat projekt som ska redovisas imorgon. Sen är det bara två poster kvar en riktigt tung en lite mindre tung, men båda ska göras.

Idag fyller min mamma år, idag blir det dock inget direkt firande utan det gjordes igår. Hon fick en spa-dag på Skogsrospa ut i Sandhem utav mig och min bror. Så idag pluggas det för fulla muggar istället...

Lite drygt en månad kvar i skolan. En månad... Fattar inte riktigt hur jag varken ska hinna eller orka med allt att göra fram tills dess, så för att få lite klarhet i saker och ting skrev jag ner en lång lista på allt som ska hinnas med innan vi går ut (12 labbar 2 projekt och 2 tentor). De kurserna som vi går nu är väldigt svåra och jag börjar faktiskt bli lite orolig för att misslyckas, och därför kommer prioriteringarna till att plugga till tentorna väldigt högt.

Så just nu sitter jag och försöker reda ut alla begrepp inom webbprogrammeringen, inte det lättaste men jag tror att detta kommer att ge mig väldigt mycket klarhet i det som jag håller på med på labbarna och projekten. Förra året var det tydligen bara 20 % av alla elever som klarade tentan i det ämnet, så det gäller nu att plugga stenhårt så att allt verkligen sitter. Jag vill inte bara klara det utan jag vill göra det så bra som möjligt, så bra som jag kan. Så jag ska nog nu fortsätta sörpla mitt te tillsammans med plugg.

De senaste veckorna har det blivit ganska så mycket omställningar på kort tid, vilket har gjort att man börjar tänka. Inte lite heller, utan riktigt mycket. Ingenting är riktigt som det brukar, men sådana situationer får en också att inse exakt vad man är tacksam över. Ingenting blir liksom självklart, längre utan man är tacksam för precis allt som tidigare har varit ganska så självklart. Detta blir alltså ett litet samlingsinlägg av saker som jag är tacksam över.

Mina fina katter!

Min absolut finaste sambo, utan dig då vet jag inte vem jag är...

Mina fina vänner...

Min underbara mamma...

Mina fina bröder...

Alla kanonbra möjligheter som jag har fått...

Sommarkurser för detta sommarlov är nu sökt och jag valde och vrakade mellan två kurser som jag verkligen inte kan bestämma mig för vilken. Jag har tittat länge på 3D-modelleringskursen men så hittade jag nu den kursen om Concept Art vilket också är inom mitt område som jag VILL veta mer om. Jag ansökte ändå 3D-modelleringen i första hand så får man väl se sen hur det går.

Min sambos bror genomförde ju den kursen för två år sedan och jag blev så inspirerad när jag såg vad han gjorde under utbildningen. (Erkänner det är för det mesta animationen jag är intresserad av). Men det var verkligen kul att se vad man kan åstadkomma själv med en dator. Sen är ju frågan 4 veckors heltidsstudier under sommaren eller 10? Men nu blir det så här och den andra får jag väl ta nästa år om inte annat!

Idag är det ett år sedan David friade till mig. När han satte sig på knä i Rosengården och ställde mig frågan. Vissa saker glömmer man aldrig och den dagen kommer jag inte heller glömma. Även om det är ett år sedan så känns det ena stunden som att det var igår och andra stunder som att vi har varit förlovade i evigheter. Men det är väl så det ska kännas?

Jag är otroligt lycklig med honom i alla fall och jag hoppas att han är det med mig också. Jag älskar dig David.

Idag är det min stora lillebrors födelsedag, nämligen Jonas. 18 år fyllda, med allt vad det innebär med "vuxenlivet". Han fick i present i helgen, då vi firade oss båda två, nämligen ett uppskrivningsförsök. Vi får väl se när det kommer till användning, för det hoppas jag att det gör. Körkort är ju något som jag idag aldrig hade klarat mig utan. Dock var jag inte heller den snabbaste på den punkten, då jag först tog körkort en månad innan jag fyllde 19.

Grattis brossan, helt enkelt!

Idag är det min stora dag. Snart, om några timmar har jag andats i 20 år. Rätt sjukt egentligen att man kan ena stunden vara 50 cm lång och väga 3500 gram och nästa stund är man 172 cm. Jag har liksom aldrig riktigt fattat vad min mamma har menat när hon sa att vi växer så fort, men på sätt och vis inser jag det nu. Skolåren flög verkligen fram och jag som trodde att det skulle dröja evigheter innan jag skulle stå på högskolan och kämpa mig igenom tentor och grejer. Men ändå är jag där nu.

20 år går ganska så snabbt, men jag måste ändå säga att jag har uppskattat allt jag har upplevt under dessa 20 år. Tack ni som har gjort dessa 20 år till de bästa! ♥