den röda fågeln
Har nu under eftermiddagen målat på den röda fågeln som ska sitta på dörren fönster på sunnanäng. Vi får väl se om de blir nöjda med den men så här ser det ut i alla fall.
Lily Allen
En teckning som jag gjorde i fredags. Satt och lyssnade på Lily Allen och sen var det igång. Det var skönt för speciellt fredagar kan jag känna att jag behöver göra något som inte har med skolan att göra utan något som är riktigt avslappnande. Det är alltid lätt så här i efterhand att se sina fel och vad man kunde göra bättre, men jag är glad för att det är på det viset, desto mer finns det kvar att lära.
What if?
Har den senaste veckan arbetat på en ny promarker-teckning som är en hyllning till alla offer i elfteseptemberdådet. Idag är det tio år sedan detta skedde och jag minns forfarande när jag och Jonas studsade omkring i våra soffor och tittade lite grann på barnprogrammen när pappa kom in och ändrade kanal och jag hade ingen aning varför pappa ville att vi skulle vara tysta.
Jag vet ännu att jag aldrig då fattade vilken händelse det då var och jag tror fortfarande att man kan inte få en rimlig bild utav det om man inte själv har varit det "nära" så att säga. Givetvis är USA ett land som ofta hörs och syns och ofta lite för mycket, men det är egentligen inte till dem som jag vill rikta detta till. De som jag VILL rikta detta till är de människor som miste sina liv, de som miste sina nära och kära oavsett om det var de som satt på de olika planen, i byggnaden, stod på gatan eller om det är de som har skickats till Afghanistan eller oskyldigt till Guantanamo.
Så det jag vill säga med detta är What if?
Vinterbarn
Nu är min promarkerbild färdig, har suttit med den i princip hela tiden sen klockan nio. Känns som jag börjar förstå allt mer och mer hur pennorna fungerar och det syns i bilderna. Speciellt nöjd med hudtonerna. Annars är det väl bara att öva på som vanligt antar jag.
Tänkte strax knopa ihop en gifbild som visar hur jag färglade bilden så att ni får se.
Lina Flodins
Nu är bilden på bloggerskan Lina Flodins färdig. Den är gjord med promarkers samt en svart bläckpenna. Försökte jobba lite mer med ljus och skuggor än vad jag har gjort tidigare och det känns otroligt läskigt att börja med det, men sen nu i efterhand känns det bra att jag vågade. Tänkte senare idag lägga upp lite information om promarkers och dess alternativ.
Lina har en fotoblogg som jag har följt under de senaste två åren och jag älskar att se hennes utveckling samt hennes bilder. Riktigt duktig tjej som ska börja tredje året på mediaprogrammet till hösten och driver ett eget företag!
Ulrik Munther
Promarkersbilden blev på Ulrik Munther. Han vann "lilla melodifestivalen" 2009 och är idag mest känd för sin låt Boys Don't Cry (eller i alla fall är det därför jag känner till honom). Det roligaste är att jag alltid har föreställt mig honom som kanske 4-5 år yngre än mig eftersom han har ett ganska så barnalikt utseende fortfarande, men grejen är den att han är lika gammal som min bror Jonas, alltså 17 år. Vad hände där? Jag tänkte försöka senare under dagen slänga in olika bilder från målandets gång så ser ni lite hur jag gör i alla fall.
Tänkte i alla fall slänga in låten Boys Don't Cry så får ni lyssna på den om ni vill.
Plattansiktesyndromet - borta?
Har påbörjat en promarkerbild idag eftersom mitt andra projekt blev färdigt. Än så länge har jag inga fler skor att måla så då får man nöja sig med papper. Jag måste bara berätta att jag fick ett samtal från min pappa som berättade att han hade köpt ett par skor och han undrade om jag ville måla dem. Så klart jag ville! Jag vill utvecklas och jag tror att det kommer vara en bra merit i framtiden att ha arbetat med en "kund" så att säga, även om det förtillfället är gratis. Tänkte eventuellt i framtiden att det ska finnas möjlighet att beställa målade skor och ha en chans att vara med och bestämma själv hur de ska se ut. Men jag ska ta en sak i taget och börja med att måla klart pappas skor först.
Föresten ser ni vem bilden ovan föreställer? Tänkte avslöja det när jag är färdig med den (troligtvis imorgon). Jag tycker ändå att jag har lyckats hittills bli av med en sjukdom som jag har haft väldigt länge- plattansiktesyndrom. Plattansiktesyndrom är en jobbig sjukdom som innebär att man inte kan annat än måla platta ansikten. Med skuggorna och färgkombinationen som jag har försökt mig på så ser jag en förbättring. Klart att man kan göra mer för att få ett rundare ansikte men jag är ändå nöjd än så länge. Jag har ändå utvecklats ganska fort hittills.
