Jag är egentligen ganska ledsen inombords, men jag försöker dra på mig mitt skal som vissar ett glatt leende. Den här veckan har varit helt hysterisk för mycket, ingen tvekan om detta. Men jag ska för tillfället försöka glömma det och koncentrera mig på det jag borde, skolan. Jag hoppas för mitt egen skull att jag kan släppa de tankar som jag för tillfället har, men det kommer vara svårt.

Nu får inget mer hända. Det räcker nu! Jag vill stå upp och skrika ut min rädsla och ilska att förlora någon som jag håller kär. Ja, nu får det räcka!






Jag tänker på dig morfar... Var stark!