19 Augusti 2009- En dag som jag aldrig kommer att glömma
Idag är det exakt ett år sedan David och jag träffades för första gången. Då ville jag inte ha något med honom att göra, utan han var bara någon som jag störde mig på. Jag var väl egentligen ganska hängig vid den tidpunkten. Hade precis fått jobb som jag inte riktigt hade kommit in i och skolan hade precis börjat. Just när allt var som jobbigast kom han och trodde att jag skulle välkomna honom med öppna armar. Nej, jag lovar er han fick jobba skithårt för att få bara träffa mig.
För precis ett år sedan hade mina föräldrar åkt iväg till Hjo för att tillbringa helgen där. Jag hade fått i uppdrag på JP att ragga på bussen och efter en dag med hårt slit och skämma ut mig inför hela Jönköping träffades jag och David. Visserligen varade det inte särskilt länge, bara några timmar. Prommenerade och jag pratade. Ska jag vara ärlig minns jag bara att jag pratade. Han kommenterade väl det jag sa emellanåt, men efteråt kan jag inte minnas att han berättade något om sig sjäv.
Tro det eller ej, en egoistisk tjej föll precis i hans smak uppenbarligen eftersom jag ständigt fick sms från honom efter det. Han bjöd mig till hans födelsedag och jag tyckte att det var jätte lustigt. Vi kände ju inte ens varandra, varför skulle jag då fira hans födelsedag? Kunde han inte träffa sina kompisar? Ganska så motvilligt gick jag tillslut med på att träffa honom och jag insåg väl ganska så snabbt då att vi hade en hel del att prata om (inte bara om mig). Dock vägrade jag att erkänna det. Aldrig i livet kunde jag ge någon som var nio år äldre än mig en chans.
Jag inser nu idag vilken tur jag har haft. Trots att jag avfärdade honom gång på gång så gav han sig inte. Han fanns där för mig, hela tiden. Nu idag förstår jag att det finns inte många killar som han. Turen att lyckas träffa en sådan kille som värdesätter en person så högt, som han precis har träffat är nog ganska minimal. Ändå lyckades jag träffa en sådan. Idag värdesätter jag honom högre än allt annat och det kommer jag fortsätta att göra... oavsett vad som än händer.
Kommentarer
Trackback
