Vad händer sedan?
Under de senaste året har jag fått ett stort intresse för mat. Rättare sagt intresset har jag väl alltid haft men nu har det blivit på ett helt annat plan. För tillfället har jag, som en del av er redan har förstått, letat upp nya recept på nyttig och god mat och efterätter. Jag vet inte riktigt, men det är något som jag gillar med det. Därför hade jag planer på att söka efter gymnasiet till Dietist.
Som en del av er redan har förstått har jag funnit några få utbildningar till Dietist här i Sverige, dock inte i Jönköping. Utan den närmaste högskoleutbildningen finns i Göteborg. Det kändes ganska tråkigt och jag hoppades verkligen på att jag skulle kunna läsa på distans eller att man hade kunnat komma fram till något så att det hade löst sig på något sätt. Men härromdagen såg jag att intagningspoängen var skyhöga tills detta år. Intagningspoängen ligger på 18,94 i snitt och mitt snitt ligger väl för tillfället på 15.
Det är inte det att jag har dåliga betyg för det vet jag själv att jag inte har. Medelvärdet i mina betyg ligger på VG. Så om jag ens ska lyckas kunna komma in på programmet behöver jag få rätt höga betyg mitt sista år på gymnasiet. Jag vill inte bara ge upp och tänka att jag skulle ändå aldrig ha klarat det. Då kommer jag gräma mig resten av mitt liv. Nej, istället tänker jag kämpa och verkligen försöka. Klarar jag inte få upp mitt snitt så högt så har jag i alla fall försökt och då är väl högskoleprovet nästa anhalt.
Visst tänker jag hålla ögonen öppna för andra möjligheter. Dietist är ju inte precis det enda yrket som finns. Jag har ju massa yrken att välja på. Den enda som sätter upp gränser för det är faktiskt jag själv.
Som en del av er redan har förstått har jag funnit några få utbildningar till Dietist här i Sverige, dock inte i Jönköping. Utan den närmaste högskoleutbildningen finns i Göteborg. Det kändes ganska tråkigt och jag hoppades verkligen på att jag skulle kunna läsa på distans eller att man hade kunnat komma fram till något så att det hade löst sig på något sätt. Men härromdagen såg jag att intagningspoängen var skyhöga tills detta år. Intagningspoängen ligger på 18,94 i snitt och mitt snitt ligger väl för tillfället på 15.
Det är inte det att jag har dåliga betyg för det vet jag själv att jag inte har. Medelvärdet i mina betyg ligger på VG. Så om jag ens ska lyckas kunna komma in på programmet behöver jag få rätt höga betyg mitt sista år på gymnasiet. Jag vill inte bara ge upp och tänka att jag skulle ändå aldrig ha klarat det. Då kommer jag gräma mig resten av mitt liv. Nej, istället tänker jag kämpa och verkligen försöka. Klarar jag inte få upp mitt snitt så högt så har jag i alla fall försökt och då är väl högskoleprovet nästa anhalt.
Visst tänker jag hålla ögonen öppna för andra möjligheter. Dietist är ju inte precis det enda yrket som finns. Jag har ju massa yrken att välja på. Den enda som sätter upp gränser för det är faktiskt jag själv.
Kommentarer
Postat av: mamma
Helt rätt inställning. Och du, man kan inte göra mer än att försöka...
Postat av: Moster Kina
Jag håller med din kloka mor, men jobba inte ihjäl dig för då försvinner tjusningen m bra betyg.
Trackback