Ny dag. Känner mig lite så där lagom depp och förkyld. Det är alldeles för mycket snö ute och det lär bli mer, det kan jag ge mig katten på. Visst, nu är det väldigt fint ute men jag tröttnade något så fruktansvärt på vintern i våras att jag inte vill ha någon vinter eller snö på flera år nu. David är dessutom på väg till Malmö för några dagar, vilket känns ganska så ovant att vara ifrån honom.

Jag får väl erkänna att jag är ganska så bortskämd. Jag och David träffas ju vanligtvis varjedag och jag kan inte säga på rak arm när jag senast var ifrån honom för en dag. Nu blir det att vara ifrån varandra i tre dagar. Ska jag vara ärlig så fattar jag inte hur folk står ut med distansförhållanden, ni måste vara starka som orkar med avståndet och hålla kärleken vid liv! Jag själv skulle absolut inte klara det, det vet jag. Jag hoppas bara nu på att dessa tre dagar går otroligt fort. Jag har bestämt mig för att göra något riktigt gott på fredag när David kommer hem igen.

Det som känns lite bättre är att de verkar ha fått fast han den där copy-lasermannen. Det verkar dessutom ganska troligt att det är han eftersom de lyckas koppla samman vapen med händelserna. Så nu har jag lugnat mig en smula med att David är i Malmö. Älskling, inget illa ment men du ser faktiskt ganska så utländsk ut ;). I morses när jag vaknade så kände jag verkligen inte för att gå till skolan, men jag har ingen anledning till att vara hemma så det är bara att masa sig iväg sedan.

Ska fortsätta nu med min uppsats.