Halkbanan igår gick bra, trots min nervositet. Nu i efterhand känns det otroligt skönt att ha den avklarad och jag är faktiskt ganska glad över att jag slipper tänka på halkbanan numera. Jag var i alla fall väldigt slut igår när jag och David gick och la oss. Jag hade ju gått och spänt mig hela dagen så det var väl inte så konstigt när jag väl började gäspa vid halv sju.

Trots min hesa hals så ska jag göra ett bra försök idag på vardagsgemenskapen och sjunga till mer pengar till förskolan i Tanzania. Jag och Emma fixade hela kvällen med det igår. Gjorde en till omgång brända mandlar och sedan paketerade vi allt, så nu hoppas vi på att få riktigt mycket sålt. Det som inte blir sålt, ja det hamnar på posten till försäljning. Hade ju varit så härligt om vi fick ihop tillräckligt mycket pengar för att förskolan skulle kunna färdigställas.