Igår hämtade vi hem Ludde för ett par veckor vilket var väldigt roligt. Jag som alltid har haft djur runt omkring mig har tyckt att det har varit lite smått ensamt emellanåt att inte ha någon hund springandes kring benen eller att inte ha någon kanin att ta hand om och sköta. Givetvis har det funnits sina fördelar att vara djurlös som att man inte har något att passa utan kan åka hursom helst. Men jag trivs egentligen riktigt bra med djur i hemmet, dock får det nu för några år bli att man får hem Ludde ibland eftersom det faktiskt var jag som tjatade till mig den stackars lilla hunden.

Första natten med hund var ganska så brutal. Sov jätte dåligt då Ludde fick sova ute i hallen som han inte är van vid och gnydde och skällde eftersom några grannar festade hela natten lång medan en annan granne kom hem vid två-tretiden och ramlade upp för trappan. Ludde är ju inte riktigt van vid lägenhetslivet men jag tycker ändå att det är ganska positivt att han inte blev så nervös att han gjorde ifrån sig inne i alla fall, vilket jag hade räknat med.

Idag var jag och David iväg och köpte två nya filtar till vår tillfälliga lilla familjemedlem som han skulle ha i korgen istället för den gamla kudden han har haft. Om vi säger så här, 10 kronor styck för en filt på IKEA. Billigt värre att fylla ut korgen med och se resultatet! Nästan som ny skulle jag vilja påstå.



Sen har jag och David ställt upp pallen också till Ludde så att han slipper klättra upp i våra soffor eller upp på skrivbordet (på min ritplatta!) när han ska titta ut genom fönstret och det har blivit en av hans största hobbys hemma hos oss. Det är väldigt roligt att kolla ut genom fönstret och skälla när andra hundar eller bara vanliga tanter går förbi.



Annars har det inte skett några större insidenter än att jag brände upp min hand när stoppet i kopplet (en sån där som hunden kan löpa lite i med stopp) inte riktigt fungerade som det skulle och släppte när det kom en annan hund. Så nu går jag med två plåsterlappar på min högra hand och tre fingrar är brända på två olika ställen, men både jag och hunden lever och då är jag glad i alla fall. Synd att sådant ska inträffa bara och det roliga var att min första tanke var när det hade hänt och jag hade insett hur pass illa det såg ut var att jag kommer inte kunna måla. ICKE SA NICKE det kunde jag visst!