Efter imorgon är hittills den jobbigaste terminen någonsin på Högskolan över. Denna terminen har verkligen varit helt sjuk. De sista fem veckorna har jag inte haft några 40-timmars veckor, utan snarare upp mot 50. Innan jag började högskolan hade jag fått höra bara att jag kommer ha så mycket mer tid för man behöver inte gå till skolan mer än ett par gånger i veckan. Samtidigt som jag fick höra att vi kommer nästintill inte ha någonting. Den där fördomen sprack direkt när jag började kan jag bara säga. Inte för att jag är där för att slappa, men det finns ju rimliga gränser kan man ju tycka. Jag tror det varierar fruktansvärt mycket, inte bara från program till program utan också att jag nöjer mig inte när jag kanske borde. Jag vill väl kunna sluta en kurs och känna, a jag gjorde i alla fall allt som jag hade i min makt! Men sen har jag också haft perioder som det har varit riktigt lugnt, men denna terminen har det inte varit så.

 

Imorgon kommer jag ha en tenta i Marknadskommunikation och jag hoppas verkligen att det kommer gå bra så att man kan börja nästa termin med en nystart och kunna fokusera på examensarbete plus den nya kursen som jag kommer ha i vår. Vill ändå skriva, mest för min egen skull, att jag faktiskt är riktigt stolt över hur långt jag har kommit. Både att jag har lättare för att vara nöjd med mina prestationer idag än vad jag hade på gymnasiet men också för att jag har ändå inte varit stressad i samma grad som jag var då. Ganska så skönt egentligen när man får se sin utveckling så himla tydligt!