Nu är det två år sedan jag tog studenten, mycket har hänt sedan dess. Har fått många nya intressen och utvecklat starkare intressen inom design, konst samt webb än vad jag har haft tidigare. Jag har fått flera fina vänner under denna tid, men också haft många sena kvällar med stressiga deadlines, nervösa tentor. Nu så här idag, två år senare undrar jag vart fanken tiden tog vägen. Den tog liksom bara slut! Misstro mig inte jag är jäkligt stolt över vad jag har åtstadkommat under denna period i mitt liv och jag är nöjd och glad över att ha en examen i hand. Samtidigt är det lite vemodigt att säga adjö till många fina vänner som inte är från trakten. Därför sa vi inte adjö, utan vi ses.

 

Jag kommer nog aldrig se mig själv som färdig, trots att jag har nu en examen i hand. För utbilda sig behöver man hela tiden, speciellt inom IT. Jag gillar därför väldigt mycket att inom mitt kompetensområde att det GÅR att växa, att man har hela tiden nya möjligheter om man så snällt letar upp dem. Därför säger jag inte adjö till JTH heller, utan vi ses!

 

Men idag är jag färdig, för nu. Och nu är jag redo att kastas ut i det "verkligheten" som de kallade de i ett tal idag (som om en utbildning inte är en verklighet för oss studenter). Det är med skräckblandad förtjustning som jag ser på framtiden och tänker att vad som än händer så är jag nöjd med mina framgångar under min högskoletid. Lyckan jag känner idag kan INGEN ta ifrån mig, inte ens ett nej på arbetsmarknaden.

 

Ett axplock på utvecklingen...